Uppvakta den du älskar...en helt vanlig måndag
Återigen, tack Laila och Tack S....ni är guld värda.
Jag tänker på det du Laila skrev....att man ska vara sin mans/frus älskarinna/älskare - innan någon annan blir det. Så himla sant men tyvärr tror jag att alltför många glömmer bort varandra i vardagen för att man är så upptagen med att stressa, uppnå den "ribba" man satt upp och för att man jämför sig med andra.
Det behövs så himla lite för att man ska känna sig sedd och uppskattad i en relation. Idag har vi ju dessutom tillgång till världens bästa sätt att utan större ansträngning visa detta och ha en "spännande" relation med sin partner. SMS - att skicka uppskattande meddelanden, pussar å kramar, foto på sig själv, flirta och fresta lite - det är sååå effektivt och sätter absolut guldkant på tillvaron och bidrar till en spänning i förhållandet.
Visst finns det relationer som är riktigt dåliga, där antingen bägge eller den ene mår riktigt dåligt. Och då behöver man verkligen sopa upp lite och rensa bland sina känslor och titta på vad det är man samtycker till. För så länge man står ut med sånt man inte mår bra av, så samtycker man till det.
Gräset är sällan grönare hos grannen, och tyvärr är det just oftast uppskattning, spänning och att bli sedd - som man söker.
När man inte får detta så är det lätt att höja blicken och titta på det som finns utanför.
Lätt är också att tycka att den andra har slutat att ge allt detta, man tittar sällan på sig själv, på hur man själv bidragit till att relationen ser ut som den gör. Många gånger sätts kraven på att mannen ska uppvakta sin kvinna och göra alla dessa små saker som får henne att känna sig betydelsefull. Men en man behöver det exakt lika mycket. Så köp blommor till din man, skicka ömma eller för den delen heta sms till honom, skriv en kärleksförklaring på en lapp och lägg i hans fick så han hittar den när han minst anar det...uppvakta din man - uppvakta din kvinna...även om ni varit tillsammans i hundra år!!
Laila och S, jag är glad över att ni kommit in i mitt liv på de mest oväntade sätten egentligen. Och det är ju det som gör livet spännande, man vet aldrig vad som ska ske och heller inte vilka man kommer att möta och vilken betydelse de kommer att få för en.
Jag är så glad och tacksam över den positiva respons som ni ger mig, att ni tar er tid att läsa mina ord som beskriver mina tankar och känslor. Jag är så tacksam över den värme och omtanke som ni visar mig.
Och jag är glad över att jag kan tillföra något i era liv.
Du S skriver och säger ofta att du ser hur jag utvecklats från första gången vi möttes, du säger att du tror på mig för du vet att jag har svaren inom mig och du vet att jag jobbar hårt på att bibehålla den styrka och trygghet som jag har åstadkommit i mig själv. Du säger att du imponeras av mig....det är häftigt att höra från dig. Tack!
Idag, en helt vanlig måndag i slutet av februari så mår jag rätt ok faktiskt.
Min helg var av blandad kompott. Vaknade ju och kände mig oerhört stark och energifull på lördagen. Vi bestämde att göra lite ärenden och var ute ungefär 2,5 timmar och efter det så var jag fullständigt urlakad. Det vad var jag orkade med och så var det med den energin. På söndagen så vaknade jag helt tvärtom. Urbota trött och helt utan gnista......bara så trööööött. Hela dagen gick till ingenting, bara att försöka hämta kraft till det jag behövde göra på em. En föreläsning och årsmöte.
Magnus var med mig och det gick bra. Lika trött när vi kom hem men jag behövde ju inte göra nåt mer.
Det är lite lätt jobbigt detta, varannandags-mående. Att det svänger så fort och går mellan såna ytterligheter.
Jag vet att det jag har att göra är att spara på krafterna när jag känner mig energisk och pigg för att även orka dagen efter. Men det är svårt för entusiasmen över att känna mig som förr och må bra, är så enormt stor och jag vill hinna med så mycket som möjligt eftersom jag vet att det sndra kommer så småningom.
Nu önskar jag i alla fall allra mest lite stabilitet i det hela. Att jag hamnar på en jämn nivå och främst får vara frisk från förkylningar som helt slår undan benen på mig under lång tid och då spelar ingen vilja i världen, nån som helst roll. Jag har ett stabilt inre, mår bra mentalt och är lycklig men ibland är det lite väl skört....som när jag själv inte kan påverka då min kropp helt slås ur funktion. Då avskyr jag och kämpar emot tills jag inser att det inte är nån idé. Men det är tufft att må så dåligt och ha så ont och vara så utmattad att ingen vila i världen hjälper, inga tabletter som kan lindra utan det handlar bara om att ligga rakt upp och ner och härda ut om det så tar en vecka.
Då hinner man tänka en hel del och då älskar man inte livet direkt.
Fast idag mår jag bra och är fylld av tillförsikt och sinnesro.
Denna vecka kommer Magnus son Jesper hit, i morgon närmare bestämt. Jag ska tillbringa två dagar med lillasyster och älskade David, har jag tänkt. Det är så länge sen jag var där och mycket händer i en babys liv när man bara är dryga halvåret.
Jag ska även dansa två kvällar denna vecka. Ta igen lite förlorad tid och tanka lycka, för när jag dansar så existerar inget annat än just bara lycka och glädje.
Det finns ingen sjukdom, inga smärtor. Det finns inga bekymmer i världen och jag är bara JAG och jag mår bra.
Och sen på fredag kan ni tro....så ska Magnus och jag på Börsen och äta och se på R.E.A. En julklapp vi fick. Ser mycket fram emot att äta gott och underhållas.
Men nu minsann ska jag äta lite, klä på mig och se över om jag orkar ta tag i lite småplock här hemma. Efter många veckors downläge så har hemmet blivit eftersatt. Magnus gör så gott han kan med att hinna med att både laga mat, dammsuga, diska och samtidigt arbeta på dagarna och ta hand om mig. Han jobbar hårt men plockandet och lite dammande å sånt det får vara.
Han är världens bäste och aldrig att han klagar eller suckar över att jag är sjuk eller inte orkar. Han är bara glad och lycklig och lägger sig intill mig på kvällarna och sträcker ut armen så att jag kan lägga mig på den och så talar han om att han älskar mig och hur bra han mår.
Tack fina snälla DU älskade Magnus. Jag älskar Dig.
Jag önskar Er alla en fin dag och glöm nu inte att uppvakta den som du älskar.
Jag tänker på det du Laila skrev....att man ska vara sin mans/frus älskarinna/älskare - innan någon annan blir det. Så himla sant men tyvärr tror jag att alltför många glömmer bort varandra i vardagen för att man är så upptagen med att stressa, uppnå den "ribba" man satt upp och för att man jämför sig med andra.
Det behövs så himla lite för att man ska känna sig sedd och uppskattad i en relation. Idag har vi ju dessutom tillgång till världens bästa sätt att utan större ansträngning visa detta och ha en "spännande" relation med sin partner. SMS - att skicka uppskattande meddelanden, pussar å kramar, foto på sig själv, flirta och fresta lite - det är sååå effektivt och sätter absolut guldkant på tillvaron och bidrar till en spänning i förhållandet.
Visst finns det relationer som är riktigt dåliga, där antingen bägge eller den ene mår riktigt dåligt. Och då behöver man verkligen sopa upp lite och rensa bland sina känslor och titta på vad det är man samtycker till. För så länge man står ut med sånt man inte mår bra av, så samtycker man till det.
Gräset är sällan grönare hos grannen, och tyvärr är det just oftast uppskattning, spänning och att bli sedd - som man söker.
När man inte får detta så är det lätt att höja blicken och titta på det som finns utanför.
Lätt är också att tycka att den andra har slutat att ge allt detta, man tittar sällan på sig själv, på hur man själv bidragit till att relationen ser ut som den gör. Många gånger sätts kraven på att mannen ska uppvakta sin kvinna och göra alla dessa små saker som får henne att känna sig betydelsefull. Men en man behöver det exakt lika mycket. Så köp blommor till din man, skicka ömma eller för den delen heta sms till honom, skriv en kärleksförklaring på en lapp och lägg i hans fick så han hittar den när han minst anar det...uppvakta din man - uppvakta din kvinna...även om ni varit tillsammans i hundra år!!
Laila och S, jag är glad över att ni kommit in i mitt liv på de mest oväntade sätten egentligen. Och det är ju det som gör livet spännande, man vet aldrig vad som ska ske och heller inte vilka man kommer att möta och vilken betydelse de kommer att få för en.
Jag är så glad och tacksam över den positiva respons som ni ger mig, att ni tar er tid att läsa mina ord som beskriver mina tankar och känslor. Jag är så tacksam över den värme och omtanke som ni visar mig.
Och jag är glad över att jag kan tillföra något i era liv.
Du S skriver och säger ofta att du ser hur jag utvecklats från första gången vi möttes, du säger att du tror på mig för du vet att jag har svaren inom mig och du vet att jag jobbar hårt på att bibehålla den styrka och trygghet som jag har åstadkommit i mig själv. Du säger att du imponeras av mig....det är häftigt att höra från dig. Tack!
Idag, en helt vanlig måndag i slutet av februari så mår jag rätt ok faktiskt.
Min helg var av blandad kompott. Vaknade ju och kände mig oerhört stark och energifull på lördagen. Vi bestämde att göra lite ärenden och var ute ungefär 2,5 timmar och efter det så var jag fullständigt urlakad. Det vad var jag orkade med och så var det med den energin. På söndagen så vaknade jag helt tvärtom. Urbota trött och helt utan gnista......bara så trööööött. Hela dagen gick till ingenting, bara att försöka hämta kraft till det jag behövde göra på em. En föreläsning och årsmöte.
Magnus var med mig och det gick bra. Lika trött när vi kom hem men jag behövde ju inte göra nåt mer.
Det är lite lätt jobbigt detta, varannandags-mående. Att det svänger så fort och går mellan såna ytterligheter.
Jag vet att det jag har att göra är att spara på krafterna när jag känner mig energisk och pigg för att även orka dagen efter. Men det är svårt för entusiasmen över att känna mig som förr och må bra, är så enormt stor och jag vill hinna med så mycket som möjligt eftersom jag vet att det sndra kommer så småningom.
Nu önskar jag i alla fall allra mest lite stabilitet i det hela. Att jag hamnar på en jämn nivå och främst får vara frisk från förkylningar som helt slår undan benen på mig under lång tid och då spelar ingen vilja i världen, nån som helst roll. Jag har ett stabilt inre, mår bra mentalt och är lycklig men ibland är det lite väl skört....som när jag själv inte kan påverka då min kropp helt slås ur funktion. Då avskyr jag och kämpar emot tills jag inser att det inte är nån idé. Men det är tufft att må så dåligt och ha så ont och vara så utmattad att ingen vila i världen hjälper, inga tabletter som kan lindra utan det handlar bara om att ligga rakt upp och ner och härda ut om det så tar en vecka.
Då hinner man tänka en hel del och då älskar man inte livet direkt.
Fast idag mår jag bra och är fylld av tillförsikt och sinnesro.
Denna vecka kommer Magnus son Jesper hit, i morgon närmare bestämt. Jag ska tillbringa två dagar med lillasyster och älskade David, har jag tänkt. Det är så länge sen jag var där och mycket händer i en babys liv när man bara är dryga halvåret.
Jag ska även dansa två kvällar denna vecka. Ta igen lite förlorad tid och tanka lycka, för när jag dansar så existerar inget annat än just bara lycka och glädje.
Det finns ingen sjukdom, inga smärtor. Det finns inga bekymmer i världen och jag är bara JAG och jag mår bra.
Och sen på fredag kan ni tro....så ska Magnus och jag på Börsen och äta och se på R.E.A. En julklapp vi fick. Ser mycket fram emot att äta gott och underhållas.
Men nu minsann ska jag äta lite, klä på mig och se över om jag orkar ta tag i lite småplock här hemma. Efter många veckors downläge så har hemmet blivit eftersatt. Magnus gör så gott han kan med att hinna med att både laga mat, dammsuga, diska och samtidigt arbeta på dagarna och ta hand om mig. Han jobbar hårt men plockandet och lite dammande å sånt det får vara.
Han är världens bäste och aldrig att han klagar eller suckar över att jag är sjuk eller inte orkar. Han är bara glad och lycklig och lägger sig intill mig på kvällarna och sträcker ut armen så att jag kan lägga mig på den och så talar han om att han älskar mig och hur bra han mår.
Tack fina snälla DU älskade Magnus. Jag älskar Dig.
Jag önskar Er alla en fin dag och glöm nu inte att uppvakta den som du älskar.
