i huvudet på en finnpajsar jänta

Hej på Er  :-) Idag är en BRADAG! Inget särskilt har hänt å jag mår fortfarande inte så bra i min förkylning....men det är en bra dag med glädje och lättsamhet i sinnet.

Jag är jättetrött men kan inte sova. Gick upp kl sex för att åka med M till jobbet och ta hem bilen eftersom jag har läkarbesök idag. Efter det ska jag ut till S och ÄNTLIGEN, ser det ut som, få till en fika. Vi har pratat läääänge om att ses och när vi planerade så fick först jag ställa in pga sjukdom å sen han pga vabb.
Men än så länge så har inte min telefon signalerat sms. Så det ser ut att bli av. Vilket gläder mig oerhört. Vi har inte setts på närmare två år nu tror jag.

Och sen efter vår fika ska jag vidare mot stan och till min syskongrupp på Spes.  Det blir en lång dag för mig å jag kommer inte hem förrän framåt halv tio tidigast.

Men detta måste gå, i morgon bitti får jag sova ut och vila innan jag ska dansa i morrn kväll å om jag orkar blir det faktiskt dubbelpass  :-)

Jag vill berätta något för er. Som egentligen är ytterst sorgligt men dessvärre vanligare än vi tror och märker.

Jag blev kontaktad av en kille/man, vet inte hans ålder. Han hade läst min blogg. Och skrev en rad och kommenterade att han tyckte om det han läst.
Jag skrev tillbaka och tackade för vänligheten. Jag fick tillbaka några fler rader och så berättar han lite om sig själv.
Det visar sig att han har ytterst dålig självkänsla och har inte kontakt med så många människor.
Det visar sig att han är tacksam över att jag ens tilltalar honom.

Och det slår mig....hur många människor där ute bland oss och t.o.m bakom stängda dörrar och som vi aldrig ser, finns det människor som är tacksamma för att de blir tilltalade. Tacksamma över att de blir sedda.
Hur många människor passerar oss och är där men ändå inte för att de pga sin egen självbild befinner sig så långt ifrån oss som det bara går.

Idag är ytan så oerhört viktig. Och färre och färre människor tar sig tid att titta närmare på dem som vid första anblicken inte faller i smaken. Att vara snygg, vältränad, lyckad med karriär och vänner, är för så många det enda viktiga.....se bara på alla bloggar som finns. De mest välbesökta är de som handlar om mode, skönhet, träning etc....

Jag vet hur min egen flicka jämfört sig med andra, vet hur hon byggt upp ett självhat för sitt utseende under många år för att hon ser annorlunda ut och trodde sig aldrig kunna ha en pojkvän. Men hon vågade öppna upp sig och vad fann hon då....jo sin Niklas som älskar henne för precis vad hon är och han tycker att hon är vacker.
Han ser bortom hennes yttre "defekt". Jag visste tidigt att detta skulle hända henne, att hon skulle må dåligt pga sin sjukdom och jag kunde inte förhindra det.
Jag vet hur viktigt det är att vara som alla andra när man är ung, man vill inte avvika.

Men det som den här killen berättar för mig är så sorgligt, och jag blir uppriktigt ledsen över att det finns människor som faktiskt känner sig tacksamma över att någon ser dem och talar till dem, om än så bara via text på en dator.

Det är så viktigt att vi, som varit med ett tag, om och om igen visar för våra unga att det faktiskt är insidan som räknas. Att det relevanta i relationer med människor är det en person ger iform av vänlighet, omtanke och kärlek....inte hur snygg och framgångsrik han eller hon är.

Det är så viktigt att i handling föregå med gott exempel och visa att man själv inte dömer en människa pga det yttre utan att alla har något att ge om man bara tar sig tid att lyssna och ta emot.

Det är så viktigt att var och en har i åtanke att man genom att le mot en person, byta några ord med någon, se någon i ögonen....faktiskt kan rädda någons dag och göra skillnad. Ibland kan det göra sån stor skillnad att en människa faktiskt bestämmer sig för att fortsätta leva för att man just den dagen blev sedd av någon.

Allt räknas....alltid....i livet och i möten med människor. Det finns mycket man inte behöver vara så noga med....att städa varje fredag tex, eller alltid ha hembakade kakor hemma, eller att komma ihåg att vattna blommorna.....såna saker är triviala när allt kommer omkring.
Det är människor, möten, riktiga känslor, kärlek som är det viktiga och där han man inte råd att slarva.

Det är hur en annan människa får en att känna som är det relevanta.....det är så vi ska bemöta dem vi möter varje dag. Ett leende kostar så lite jämfört med vilken utdelning det ger. Omtanke och bekräftelse är inte särskilt betungande att ge och ger lika stor utdelning det.

Jag är glad över att du skrev till mig. Det är ett enormt stort första steg ut ur den ensamhet du bär inom dig. Och när man har tagit ett steg så är alltid steg två lättare.
Och jag lyssnar gärna på din berättelse...

Jag vill önska er alla en bra dag. Jag hoppas att ni vill lyfta blicken och titta på en helt främmande människa och le. Just det leendet kan göra skillnad och rädda den här dagen. Ett leende kostar inte mycket i tid....bara några sekunders tanke och det har vi alla råd med.

Vem vet....en dag kommer kanske dagen då vi själva behöver det där leendet från en annan människa, det som gör att dagen med ens känns lättare att vara i.

Den vänlighet som vi investerar i andra kommer oss själva tillgodo.

Så le och skratta, det sprider ringar på vattnet.