Att göra rätt val
Varje dag, från det att man stiger upp tills det att man går och lägger sig igen, ställs vi inför olika val. De flesta valen gör vi utan att vi tänker på att det är just ett val. Det blir lite på rutin.
Det handlar om allt från att välja frukost, kläder, om att kanske ta trapporna istället för hissen osv.....hela dagen väljer vi omedvetet.
Ibland dyker det upp oförutsedda val och de flesta kan vi göra utan att fördjupa oss alltför mycket.
Ibland står man inför mycket svåra val, där man måste väga in tunga för och-nackdelar. Då blir det svårare.
Jag är en person som tror på att svaren alltid finns inom en, det är ens egna magkänsla som är det rätta. Ibland kan man behöva vägledning och hjälp med att orientera sig i ens innersta för det är väldigt lätt att pga känslor, inte våga närma sig vad som egentligen är det rätta att göra.
Där står jag nu....inför ett val, som kanske egentligen är det första av flera val som givetvis påverkar mitt liv och framtid.
Jag skrev i mitt förra inlägg att livet ibland tar vändningar som man inte räknat med och just nu svänger det ordentligt.
Utan att gå in på detaljer så handlar det om min och Magnus relation. Kris med stort K. Det handlar inte om avsaknad av kärlek.
Det finns de i min familj som vet vad detta handlar om, det finns vänner som vet att det är jobbigt just nu och det finns de, de flesta som inte vet något och när de frågat hur allt är så har jag svarat att allt är ok.
Jag har aldrig varit den typen av kvinna som sitter med väninnor och ondgör mig över min man och allt han gör och inte gör.
Jag bär det inom mig och uppvisar att allt är som det ska. Annika har aldrig med en min visat utåt vad hon bär på.
Nu är det inte så att Magnus gör en massa onda saker. Vi är två som har tagit oss hit där vi är idag och det har pågått under lång tid. Och just nu står vi stilla och stampar på en och samma fläck. Vi har väldigt svårt att prata med varandra och lösa de problem som finns.
Vi har dagar då det känns som om vi är på väg till en lösning men så kommer dagar då vi får börja om på ruta ett.
Att jag skriver om detta här är för att jag måste bara ha en ventil, nånstans att göra av känslor och frustration även om jag egentligen inget berättar.
Jag förstår om detta kommer som en överraskning för många....min underbare fina perfekta Magnus som jag hyllar och som är så god mot mig. Ja han är fortfarande allt detta.
Men livet är inte perfekt, människor är inte perfekta utan fel och brister och eftersom han och jag möttes mitt i livet och har erfarenheter, gamla sår och smärtor, ett halvt liv i bagaget så är det inte smärtfritt och komplikationsfritt.
Både han och jag står inför många svåra val att göra nu.
Jag kommer inte att säga mer än så här, inte berätta ingående om vad detta handlar om så jag ber er om att inte fråga. Det finns de som vet och det räcker.
Det handlar om allt från att välja frukost, kläder, om att kanske ta trapporna istället för hissen osv.....hela dagen väljer vi omedvetet.
Ibland dyker det upp oförutsedda val och de flesta kan vi göra utan att fördjupa oss alltför mycket.
Ibland står man inför mycket svåra val, där man måste väga in tunga för och-nackdelar. Då blir det svårare.
Jag är en person som tror på att svaren alltid finns inom en, det är ens egna magkänsla som är det rätta. Ibland kan man behöva vägledning och hjälp med att orientera sig i ens innersta för det är väldigt lätt att pga känslor, inte våga närma sig vad som egentligen är det rätta att göra.
Där står jag nu....inför ett val, som kanske egentligen är det första av flera val som givetvis påverkar mitt liv och framtid.
Jag skrev i mitt förra inlägg att livet ibland tar vändningar som man inte räknat med och just nu svänger det ordentligt.
Utan att gå in på detaljer så handlar det om min och Magnus relation. Kris med stort K. Det handlar inte om avsaknad av kärlek.
Det finns de i min familj som vet vad detta handlar om, det finns vänner som vet att det är jobbigt just nu och det finns de, de flesta som inte vet något och när de frågat hur allt är så har jag svarat att allt är ok.
Jag har aldrig varit den typen av kvinna som sitter med väninnor och ondgör mig över min man och allt han gör och inte gör.
Jag bär det inom mig och uppvisar att allt är som det ska. Annika har aldrig med en min visat utåt vad hon bär på.
Nu är det inte så att Magnus gör en massa onda saker. Vi är två som har tagit oss hit där vi är idag och det har pågått under lång tid. Och just nu står vi stilla och stampar på en och samma fläck. Vi har väldigt svårt att prata med varandra och lösa de problem som finns.
Vi har dagar då det känns som om vi är på väg till en lösning men så kommer dagar då vi får börja om på ruta ett.
Att jag skriver om detta här är för att jag måste bara ha en ventil, nånstans att göra av känslor och frustration även om jag egentligen inget berättar.
Jag förstår om detta kommer som en överraskning för många....min underbare fina perfekta Magnus som jag hyllar och som är så god mot mig. Ja han är fortfarande allt detta.
Men livet är inte perfekt, människor är inte perfekta utan fel och brister och eftersom han och jag möttes mitt i livet och har erfarenheter, gamla sår och smärtor, ett halvt liv i bagaget så är det inte smärtfritt och komplikationsfritt.
Både han och jag står inför många svåra val att göra nu.
Jag kommer inte att säga mer än så här, inte berätta ingående om vad detta handlar om så jag ber er om att inte fråga. Det finns de som vet och det räcker.
