Jag och min häxfamilj
Som ni vet så har jag ju en stark drift att uttrycka mig. Jag vill bli förstådd, jag vill att människor ska veta vem jag är innerst inne. Jag vill att människor ska förstå hur jag har blivit den jag är och jag vill i min tur veta samma saker om människorna runt omkring mig. Jag är uppriktigt intresserad av människors historia och vad som lett dem fram till den de är idag.
Vi är ständigt föränderliga. Givetvis så är vissa egenskaper och ståndpunkter bestående. men det mesta är föränderligt och som jag skrivit tidigare. Vi gör saker och fattar beslut idag som vi aldrig drömt att vi skulle göra och kommer att göra saker och fatta andra beslut i framtiden än vi idag tror vi ska göra.
Vi omprövar våra ståndpunkter och våra ideologioer beroende på vad som händer oss på vägen genom livet. Jag tror att alla människor och då menar jag alla......kan förändras både till det bättre och till det sämre. Vi består alla av både godhet och ondska. Det är beroende på vilket vi bejakar, det som växer.
Sen finns det en stor spännvid över det vi kallar sjukdom, galenskap osv. Ja det finns sjuka människor. Jag tror inte alla sjukdomar är medfödda utan kommer pga omständigheter.
Jag tror på godhet och att godheten är starkare än ondskan. Jag tror att vår natur är att vara god. Och så är det nog med alla arter som lever på jorden. Djuren handlar utifrån sina nedärvda instinker och kan ju vara farliga för oss men onda är de ju inte.
Den ondaste är i så fall människan som kan handla enbart utifrån att tillfredsställa sina egna behov, utan tanke på att det kan skada någon annan.
Men åter till att förstå. Jag vet inte om det är de händelser jag varit med om i mitt liv som har gjort att jag bara måste titta på, tex ett illdåd - någon mördar en annan - ur så många olika perspektiv. Visst kan jag läsa och förfasas, döma direkt men oftast så funderar jag mycket kring det jag läst. Jag tänker på de inblandade, vilka de är, varför det har skett. Vad det är som gjort gärningsmannen till den han/hon är. Jag bara måste vända och vrida på allt.
Kanske är det så att det är det som är min personlighet.
När jag ligger på stranden och solar (ligger i skuggan) så sysselsätter jag mig oftast med att iaktta det som sker omkring mig. Vad som utspelas på de olika filtarna, vilka konstellationerna är.....jag räknar ut vilken relation de har till varandra och ofta kan jag konstatera på vilka filtar paren är lyckliga tillsammans och på vilka filtar det råder trassel i förhållandet. Vem som är "herre" i relationen märks även det tydligt. Det märks så väl i hur människor är mot varandra. Tonval, röstläge, vad man samtalar om och om man samarbetar. För på stranden krävs samarbete när man har barn.
Jag tycker detta är jättespännande och Magnus tycker att jag är lite lätt störd. Så för mig har alltså meningen, sitta och titta på folk, verkligen innebörden att jag tittar och iakttar med alla sinnen.
Han tycker även det är lite lätt jobbigt när jag kan förutse hans handlingar eller vet vad han tänker på och ska göra.
Men sån har jag alltid varit och jag kan inte förklara varför. Jag bara vet.
Jag tror jag är en häxa ;-) I alla fall så skulle jag nog uppfattats så och bränts eller dränkts då det begav sig under häxprocesserna här i Sverige.
Tur vi har kommit över det så jag kan fortsätta att känna på mig och veta saker. Jag vet inte hur många julklappar jag har vetat om i förväg. Nån säger glatt - Jag har köpt en julklapp till dig och då på bråkdelen av en sekund så vet jag vad det är och blir sällan förvånad då jag öppnar paketet på julafton. Det är lite tråkigt faktiskt för jag vill ju bli överraskad och vill verkligen inte ta ifrån givaren glädjen.
Och för att inte avskräcka människor att överrösa mig med gåvor så händer inte detta ofta och med varenda gåva jag får. Så ni kan lugnt och tryggt behålla er hemlighet till julafton ;-) Ha ha...
Ofta kommer det bara till mig att jag ska göra nåt särskilt...tex några siffror som visar sig vara nummer på hästar som springer in. Jag har inte vunnit några stora summor men när jag har en sån intuition, den känns på ett särskilt sätt, så blir det pengar. Eller nåt annat som något inom mig säger jag ska göra.
Det är även sällan lönt att försöka ljuga för mig. Visst kan jag bli förd bakom ljuset men då vet jag om det.
Fast jag känner fler "häxor" är t.o.m släkt med dem. Det är mamma och mina systrar. Vi känner och vet saker på olika sätt. Syrrorna drömmer ofta sånt som är på G och som visar sig slå in. Och mamma hon är knepig på sitt sätt.
När min bror dog så hade jag aldrig känt sorg på det viset förr. Man blir lamslagen och den kris som hans död förde med sig den omkullkastade hela mig och mitt liv. Det har jag berättat om i tidigare inlägg. I alla fall så står man frågandes - Hur ska jag ta mig igenom detta? Och ingen finns att fråga. Men något ledde mig igenom denna kris på sånt sätt att jag kom igenom starkare och helare än jag var innan. Jag visste hela tiden vad jag hade att göra, vilken väg jag skulle gå. Jag hade mitt mål tydligt när jag väl hade fattat beslutet att överleva det.
Och trots många fall och trots att det tog många år, så gav jag mig inte, jag visste vad som väntade när jag var färdig.
Under mina år som samtalsgruppsledare i spes så har jag ofta fått frågan om hur jag klarade det och hur jag visste vad jag skulle göra och jag kan inte svara på det för jag bara visste inom mig. Det fanns bara där som ett klart och tydligt svar på frågan om vad jag skulle ta mig till.
Det var även så att jag i många år innan Johans död hade vetat nånstans inom mig att jag skulle gå igenom detta. När han hade dött så kom det plötsligt till mig, att jag har ju vetat om detta. Jag har vetat inom mig på en avlägsen plats att jag kommer bli tvungen att ta mig igenom sorgen efter min brors död. För jag hade drömt att han dog. Det var inte tydligt så att jag levde med vissheten varje dag, utan det bara fanns där och poppade upp då och då, inte som en oro utan som en visshet.
Nä tänk om jag skulle ta och diska upp disken från mina ungdomar. Jag har på känn att de inte kommer göra det. De har åkt upp till Ljusdal idag för att hämta kläder till Niklas. Han har fått en praktikplats här nere och blir kvar ett tag. Det gläder mig både för hans skull eftersom det har varit svårt att hitta nåt att göra i Ljusdal och jag är glad för deras skull, att Kajsa och han får vara tillsammans.
De brukar diska upp efter sig men igår så gjordes det milkshake och det glömdes bort i planeringen för morgonens resa.
Vi är ständigt föränderliga. Givetvis så är vissa egenskaper och ståndpunkter bestående. men det mesta är föränderligt och som jag skrivit tidigare. Vi gör saker och fattar beslut idag som vi aldrig drömt att vi skulle göra och kommer att göra saker och fatta andra beslut i framtiden än vi idag tror vi ska göra.
Vi omprövar våra ståndpunkter och våra ideologioer beroende på vad som händer oss på vägen genom livet. Jag tror att alla människor och då menar jag alla......kan förändras både till det bättre och till det sämre. Vi består alla av både godhet och ondska. Det är beroende på vilket vi bejakar, det som växer.
Sen finns det en stor spännvid över det vi kallar sjukdom, galenskap osv. Ja det finns sjuka människor. Jag tror inte alla sjukdomar är medfödda utan kommer pga omständigheter.
Jag tror på godhet och att godheten är starkare än ondskan. Jag tror att vår natur är att vara god. Och så är det nog med alla arter som lever på jorden. Djuren handlar utifrån sina nedärvda instinker och kan ju vara farliga för oss men onda är de ju inte.
Den ondaste är i så fall människan som kan handla enbart utifrån att tillfredsställa sina egna behov, utan tanke på att det kan skada någon annan.
Men åter till att förstå. Jag vet inte om det är de händelser jag varit med om i mitt liv som har gjort att jag bara måste titta på, tex ett illdåd - någon mördar en annan - ur så många olika perspektiv. Visst kan jag läsa och förfasas, döma direkt men oftast så funderar jag mycket kring det jag läst. Jag tänker på de inblandade, vilka de är, varför det har skett. Vad det är som gjort gärningsmannen till den han/hon är. Jag bara måste vända och vrida på allt.
Kanske är det så att det är det som är min personlighet.
När jag ligger på stranden och solar (ligger i skuggan) så sysselsätter jag mig oftast med att iaktta det som sker omkring mig. Vad som utspelas på de olika filtarna, vilka konstellationerna är.....jag räknar ut vilken relation de har till varandra och ofta kan jag konstatera på vilka filtar paren är lyckliga tillsammans och på vilka filtar det råder trassel i förhållandet. Vem som är "herre" i relationen märks även det tydligt. Det märks så väl i hur människor är mot varandra. Tonval, röstläge, vad man samtalar om och om man samarbetar. För på stranden krävs samarbete när man har barn.
Jag tycker detta är jättespännande och Magnus tycker att jag är lite lätt störd. Så för mig har alltså meningen, sitta och titta på folk, verkligen innebörden att jag tittar och iakttar med alla sinnen.
Han tycker även det är lite lätt jobbigt när jag kan förutse hans handlingar eller vet vad han tänker på och ska göra.
Men sån har jag alltid varit och jag kan inte förklara varför. Jag bara vet.
Jag tror jag är en häxa ;-) I alla fall så skulle jag nog uppfattats så och bränts eller dränkts då det begav sig under häxprocesserna här i Sverige.
Tur vi har kommit över det så jag kan fortsätta att känna på mig och veta saker. Jag vet inte hur många julklappar jag har vetat om i förväg. Nån säger glatt - Jag har köpt en julklapp till dig och då på bråkdelen av en sekund så vet jag vad det är och blir sällan förvånad då jag öppnar paketet på julafton. Det är lite tråkigt faktiskt för jag vill ju bli överraskad och vill verkligen inte ta ifrån givaren glädjen.
Och för att inte avskräcka människor att överrösa mig med gåvor så händer inte detta ofta och med varenda gåva jag får. Så ni kan lugnt och tryggt behålla er hemlighet till julafton ;-) Ha ha...
Ofta kommer det bara till mig att jag ska göra nåt särskilt...tex några siffror som visar sig vara nummer på hästar som springer in. Jag har inte vunnit några stora summor men när jag har en sån intuition, den känns på ett särskilt sätt, så blir det pengar. Eller nåt annat som något inom mig säger jag ska göra.
Det är även sällan lönt att försöka ljuga för mig. Visst kan jag bli förd bakom ljuset men då vet jag om det.
Fast jag känner fler "häxor" är t.o.m släkt med dem. Det är mamma och mina systrar. Vi känner och vet saker på olika sätt. Syrrorna drömmer ofta sånt som är på G och som visar sig slå in. Och mamma hon är knepig på sitt sätt.
När min bror dog så hade jag aldrig känt sorg på det viset förr. Man blir lamslagen och den kris som hans död förde med sig den omkullkastade hela mig och mitt liv. Det har jag berättat om i tidigare inlägg. I alla fall så står man frågandes - Hur ska jag ta mig igenom detta? Och ingen finns att fråga. Men något ledde mig igenom denna kris på sånt sätt att jag kom igenom starkare och helare än jag var innan. Jag visste hela tiden vad jag hade att göra, vilken väg jag skulle gå. Jag hade mitt mål tydligt när jag väl hade fattat beslutet att överleva det.
Och trots många fall och trots att det tog många år, så gav jag mig inte, jag visste vad som väntade när jag var färdig.
Under mina år som samtalsgruppsledare i spes så har jag ofta fått frågan om hur jag klarade det och hur jag visste vad jag skulle göra och jag kan inte svara på det för jag bara visste inom mig. Det fanns bara där som ett klart och tydligt svar på frågan om vad jag skulle ta mig till.
Det var även så att jag i många år innan Johans död hade vetat nånstans inom mig att jag skulle gå igenom detta. När han hade dött så kom det plötsligt till mig, att jag har ju vetat om detta. Jag har vetat inom mig på en avlägsen plats att jag kommer bli tvungen att ta mig igenom sorgen efter min brors död. För jag hade drömt att han dog. Det var inte tydligt så att jag levde med vissheten varje dag, utan det bara fanns där och poppade upp då och då, inte som en oro utan som en visshet.
Nä tänk om jag skulle ta och diska upp disken från mina ungdomar. Jag har på känn att de inte kommer göra det. De har åkt upp till Ljusdal idag för att hämta kläder till Niklas. Han har fått en praktikplats här nere och blir kvar ett tag. Det gläder mig både för hans skull eftersom det har varit svårt att hitta nåt att göra i Ljusdal och jag är glad för deras skull, att Kajsa och han får vara tillsammans.
De brukar diska upp efter sig men igår så gjordes det milkshake och det glömdes bort i planeringen för morgonens resa.
