Bara lite om inget särskilt men även nåt häftigt magiskt
Magnus första arbetsvecka är avklarad. Ordningen här hemma är återställd. Vardag ! vilket innebär att fredagsmyset känns så himla mycket mysigare. Å vad mer som är mysigt så är det att Magnus kom hem tidigt idag. Tänk att han får sluta kvart i ett varje fredag!? idag stannade han dock över lite för de skulle bli klara med arbetet de höll på med. Fixa nån grej i Eriksdalsbadet.
Kajsa och Niklas skulle ut och åka en sväng så vi bad dem skjutsa upp oss till Vällingby. Vi hade ärenden till matäffären och vin&sprit&öl affären. Det mulnade på lite så kvällen kändes nära men man blir så lurad när klockan inte är mycket å man ändå har gjort och hunnit med det man brukar göra efter fyra annars.
Det bådar gott för sköna fredagar som får helgen att börja så tidigt liksom. I like!
Jag ska göra "flaid lais! idag. Det tycker jag e så gott. Annars så blir det bara soffmys och tv.
Min mamma har opererats för diskbråck idag. De har tagit bort en disk och grejat lite och i morgon ska hon hämtas på sjukhuset i Strängnäs. Skönt att operationen gick bra. Vi har alla oroat oss lite men såklart känt att det var skönt att det blev gjort så snabbt för mamma har verkligen haft ont. Jag har aldrig sett henne så nedbruten av fysisk smärta tidigare.
Min fredag har annars inneburit lite städning, plock och tvätt. Och kan nu tänka er, jag har putsat ett fönster.
Jag orkar bara ett i taget så det får bli så. Som ni vet så har ju fasadrenoveringen smutsat ner ordentligt och vi har varken orkat eller haft lust att ta tag i dett lite trista arbete.
Fast egentligen är det ju så roligt när det blir fint. Det tråkiga ligger i att det är åtta fönsterrutor att putsa på varje fönster. Och det gick inte att fuska heller för när man tvättat fasaden så har vatten forsat in mellan rutorna så det var kolsvart!
Jag har i min ägo två gamla trasiga linnehanddukar. De tog jag för att torka av runt lister (jag använder vatten med diskmedel och trasa och sen gummiskrapa när jag putsar) och döm om min förvåning när dessa två gamla trasor fungerar bättre än sammanlagt ALLT annat jag provat under mina år som fönsterputsare...å det är ganska många år de.
Jag vill inte säga var jag hittat dessa två handdukar men de kommer jag aldrig göra mig av med.
Jag har ALDRIG haft så skinande rena fönster :-) som en vän sa....det är så vacker att man blir tårögd.
Nu är det således bara 40 fönsterrutor kvar och 36 glasrutor på de inglasade balkongerna. Lätt match! ja ni förstår varför vi har dragit ut på det......men ett fönster är fint i alla fall :-)
Nog om detta då.....
I skrivande stund sitter jag i Kajsas rum. Det är där vi har jaft den stationära datorn och den brukar jag mestadels använda. Laptopen som vi har i sovrummet, den har nog levt färdigt sitt laptops liv och längtar säkerligen efter att vi ska släppa tagen om den så att den får vila ut i datorhimlen.
När Kajsa är hemma så går jag givetvis inte in i hennes rum och börjar skriva eller vad jag nu ska göra, innan hon har vaknat, och särskilt inte nu när Nilkas är här. Han uppskattar nog inte att "svärmor" tassar in när de unga tu sover omslingrande ochviskar - Låt inte mig störa....ha ha.....
Så denna förmiddag med laptopen typ stendöd eller åtminstånde lätt förlamad, har jag "tvingats" sysselsätta mig med allehanda andra ting. Läst porr tex.......ja Magnus kallar det för porr när jag lägger mig och suckar njutningsfullt med den rykande färska Pandurokatalogen.
Åh så mycket roliga och fina saker det finns att göra...jag vill Haaaaaaa....skriker hela min kropp.
Jag har njutit på balkongen, ätit min frukost och i tankarna filosoferat och fantiserat om saker som gör mig glad.
Jag läste min Hemmets Journal fråm pärm till pärm och hittade något som jag vill dela med er.
En artikel om en överläkare på KS och författare Astrid Seeberger. Hon berättar så fint om sin morfar från barndomens Tyskland.
Hennes morfar var en man som vurmade för att förstå sina medmänniskor. Han lärde henne att genom samtalet, det goda samtalet så kan man verkligen nå en annan människa och att det är då saker börjar hända.
Astrid möter i sitt arbete många patienter och det är genom samtalet som helandet börjar.
Hon säger så här.....Om man rör vid en människas smärtpunkt måste man också kunna hantera den.
Annars riskerar man att göra mer skada än nytta.
Och då tänker jag att så är det ju med allting, med alla möten. Om man får en människa att prata eller om någon anförtror sig till en för att den tror att man är rätt person....och om man då inte kan hantera det man får höra så gör man mer ska än nytta.
Man riskerar att människan aldrig mer öppnar munnen för någon eller att tex självkänslan får sig en rejäl törn.
Med hantera menar jag att man behöver alls inte veta hur man ska hjälpa personen att lösa sitt problem eller bota en smärta. Man behöver inte alls ha kunnande inom området....man behöver bara vara ärlig och säga att man är villig att lyssna, man behöver själv vara villig att gå den andra till mötes. Och man kan enkelt säga, jag vill hjälpa dig att hitta den hjälp du behöver, för det här kan jag inget om.
Astrid berättar om att de gamla grekerna kallade ett fenomen för "kairos". Det är ett magiskt tillstånd då man säger de exakt rätta orden vid exakt rätt tidpunkt, då öppnar sig allt och någon kan förändras.
Man känner när kairos är på väg. Det är som ett sug, något kommer upp mot ytan från ett dunkelt djup, berättar hon. När man upplever sådana samtal kan man öva upp sin känslighet för det magiska. Det krävs tystnad för att det dolda ska våga sig fram, man kan skrämma bort det om man säger något för tidigt. Och det kan hinna försvinna om man säger något försent.
För att hitta de exakta orden måste man vara skamlöst nyfiken, enligt Astrids morfar. Det handlar om att lyssna utan att fördöma.
Nu när jag vet att det finns ett ord för det, så vet jag att jag har upplevt kairos många gånger. Både genom att själv vara den som säger de rätta orden till någon annan och genom att vara den som någon säger de till.
Genom att själv vara den som förändras så har jag kommit dit där jag är idag. Jag har många exakta minnen av när det har skett, för det har varit så avgörande saker och förändring har verkligen skett från och med det ögonblicket.
Jag älskar magi och mirakel och jag upplever dem ofta. Allt är verkligen möjligt och jag älskar möten och det goda samtalet. Jag älskar människor och jag vill förstå Er. För då förstår jag även mig själv bättre.
Nu tar jag helg och kanske om lust och tid infinner sig exakt samtidigt så hamnar jag här på stolen igen med fingrarna på tangentbordet.
En utmaning till er......ägna den här helgen till att bara lyssna.....och fundera över vad det är ni hör från dem ni möter och samtalar med. Kanke ni får höra något ni aldrig har hört förut.
Varm kram till Er.
Stavfelen bjuder jag generöst på för jag orkar inte korrläsa idag :-)
Kajsa och Niklas skulle ut och åka en sväng så vi bad dem skjutsa upp oss till Vällingby. Vi hade ärenden till matäffären och vin&sprit&öl affären. Det mulnade på lite så kvällen kändes nära men man blir så lurad när klockan inte är mycket å man ändå har gjort och hunnit med det man brukar göra efter fyra annars.
Det bådar gott för sköna fredagar som får helgen att börja så tidigt liksom. I like!
Jag ska göra "flaid lais! idag. Det tycker jag e så gott. Annars så blir det bara soffmys och tv.
Min mamma har opererats för diskbråck idag. De har tagit bort en disk och grejat lite och i morgon ska hon hämtas på sjukhuset i Strängnäs. Skönt att operationen gick bra. Vi har alla oroat oss lite men såklart känt att det var skönt att det blev gjort så snabbt för mamma har verkligen haft ont. Jag har aldrig sett henne så nedbruten av fysisk smärta tidigare.
Min fredag har annars inneburit lite städning, plock och tvätt. Och kan nu tänka er, jag har putsat ett fönster.
Jag orkar bara ett i taget så det får bli så. Som ni vet så har ju fasadrenoveringen smutsat ner ordentligt och vi har varken orkat eller haft lust att ta tag i dett lite trista arbete.
Fast egentligen är det ju så roligt när det blir fint. Det tråkiga ligger i att det är åtta fönsterrutor att putsa på varje fönster. Och det gick inte att fuska heller för när man tvättat fasaden så har vatten forsat in mellan rutorna så det var kolsvart!
Jag har i min ägo två gamla trasiga linnehanddukar. De tog jag för att torka av runt lister (jag använder vatten med diskmedel och trasa och sen gummiskrapa när jag putsar) och döm om min förvåning när dessa två gamla trasor fungerar bättre än sammanlagt ALLT annat jag provat under mina år som fönsterputsare...å det är ganska många år de.
Jag vill inte säga var jag hittat dessa två handdukar men de kommer jag aldrig göra mig av med.
Jag har ALDRIG haft så skinande rena fönster :-) som en vän sa....det är så vacker att man blir tårögd.
Nu är det således bara 40 fönsterrutor kvar och 36 glasrutor på de inglasade balkongerna. Lätt match! ja ni förstår varför vi har dragit ut på det......men ett fönster är fint i alla fall :-)
Nog om detta då.....
I skrivande stund sitter jag i Kajsas rum. Det är där vi har jaft den stationära datorn och den brukar jag mestadels använda. Laptopen som vi har i sovrummet, den har nog levt färdigt sitt laptops liv och längtar säkerligen efter att vi ska släppa tagen om den så att den får vila ut i datorhimlen.
När Kajsa är hemma så går jag givetvis inte in i hennes rum och börjar skriva eller vad jag nu ska göra, innan hon har vaknat, och särskilt inte nu när Nilkas är här. Han uppskattar nog inte att "svärmor" tassar in när de unga tu sover omslingrande ochviskar - Låt inte mig störa....ha ha.....
Så denna förmiddag med laptopen typ stendöd eller åtminstånde lätt förlamad, har jag "tvingats" sysselsätta mig med allehanda andra ting. Läst porr tex.......ja Magnus kallar det för porr när jag lägger mig och suckar njutningsfullt med den rykande färska Pandurokatalogen.
Åh så mycket roliga och fina saker det finns att göra...jag vill Haaaaaaa....skriker hela min kropp.
Jag har njutit på balkongen, ätit min frukost och i tankarna filosoferat och fantiserat om saker som gör mig glad.
Jag läste min Hemmets Journal fråm pärm till pärm och hittade något som jag vill dela med er.
En artikel om en överläkare på KS och författare Astrid Seeberger. Hon berättar så fint om sin morfar från barndomens Tyskland.
Hennes morfar var en man som vurmade för att förstå sina medmänniskor. Han lärde henne att genom samtalet, det goda samtalet så kan man verkligen nå en annan människa och att det är då saker börjar hända.
Astrid möter i sitt arbete många patienter och det är genom samtalet som helandet börjar.
Hon säger så här.....Om man rör vid en människas smärtpunkt måste man också kunna hantera den.
Annars riskerar man att göra mer skada än nytta.
Och då tänker jag att så är det ju med allting, med alla möten. Om man får en människa att prata eller om någon anförtror sig till en för att den tror att man är rätt person....och om man då inte kan hantera det man får höra så gör man mer ska än nytta.
Man riskerar att människan aldrig mer öppnar munnen för någon eller att tex självkänslan får sig en rejäl törn.
Med hantera menar jag att man behöver alls inte veta hur man ska hjälpa personen att lösa sitt problem eller bota en smärta. Man behöver inte alls ha kunnande inom området....man behöver bara vara ärlig och säga att man är villig att lyssna, man behöver själv vara villig att gå den andra till mötes. Och man kan enkelt säga, jag vill hjälpa dig att hitta den hjälp du behöver, för det här kan jag inget om.
Astrid berättar om att de gamla grekerna kallade ett fenomen för "kairos". Det är ett magiskt tillstånd då man säger de exakt rätta orden vid exakt rätt tidpunkt, då öppnar sig allt och någon kan förändras.
Man känner när kairos är på väg. Det är som ett sug, något kommer upp mot ytan från ett dunkelt djup, berättar hon. När man upplever sådana samtal kan man öva upp sin känslighet för det magiska. Det krävs tystnad för att det dolda ska våga sig fram, man kan skrämma bort det om man säger något för tidigt. Och det kan hinna försvinna om man säger något försent.
För att hitta de exakta orden måste man vara skamlöst nyfiken, enligt Astrids morfar. Det handlar om att lyssna utan att fördöma.
Nu när jag vet att det finns ett ord för det, så vet jag att jag har upplevt kairos många gånger. Både genom att själv vara den som säger de rätta orden till någon annan och genom att vara den som någon säger de till.
Genom att själv vara den som förändras så har jag kommit dit där jag är idag. Jag har många exakta minnen av när det har skett, för det har varit så avgörande saker och förändring har verkligen skett från och med det ögonblicket.
Jag älskar magi och mirakel och jag upplever dem ofta. Allt är verkligen möjligt och jag älskar möten och det goda samtalet. Jag älskar människor och jag vill förstå Er. För då förstår jag även mig själv bättre.
Nu tar jag helg och kanske om lust och tid infinner sig exakt samtidigt så hamnar jag här på stolen igen med fingrarna på tangentbordet.
En utmaning till er......ägna den här helgen till att bara lyssna.....och fundera över vad det är ni hör från dem ni möter och samtalar med. Kanke ni får höra något ni aldrig har hört förut.
Varm kram till Er.
Stavfelen bjuder jag generöst på för jag orkar inte korrläsa idag :-)
