i huvudet på en finnpajsar jänta

...fast inte direkt jag...Jisses vad det tog tid (flera dagar) å hjälp vad min dotter har tappat tålamodet med mig, flera gånger. För det är HON som har suttit vid tagnenterna - skapat och klurat ut hur man ska göra för det hade jag ingen aning om.

Nu har jag fått klart för mig hur man skriver inlägg å det är ju det som jag ska syssla med, hon får vara min webmaster.

En BLOGG alltså, en dagbok eller ett tankeställe. Många är de som tjatat, uppmanat, uppmuntrat mig att starta denna kanal ut i världen - en kanal ut ur mitt huvud och ur mitt hjärta till dem som av någon anledning skulle vara intresserade att läsa det som strömmar ut och ibland är meningslöst dravel, glädjeglitter eller så allvarliga känsliga ämnen som folk blir rädda för....SORG, DÖD, SMÄRTA och SJUKDOM!!!!

Jag vet inte ens om jag ska börja med att presentera mig, tala om vem i hela friden jag är som tycker att det jag har i skallen borde läsas av all världens befolkning (eller åtminstånde de som kan läsa svenska)...de som kommer läsa detta första inlägg är ju antagligen folk som jag känner och som jag kommer tala om för att NU måste de gå och läsa min blogg, och ge mig kommentarer så att jag vet att de läst och sen sprida min adress vidare till alla som DE i sin tur känner för att nån annan än de själva ska läsa....(kommer detta verkligen att funka!?)

Nä jag väntar med presentation...verkar så pretantiöst å för den delen så står det ju en hel del om mig på min framsida, bakom fotot liksom.

Jo en sak kan jag ju tala om då, anledningen till namnet på min Blogg...en finnpajsar jänta det är jag å jag har bara finskt blod i mina ådror, född i Sverige, efter att pappa som redan bodde här åkte tillbaka till Finland och gjorde sin militärtjänst å då träffade han mamma, 17 år ung och hon blev gravid med mig så då blev det bröllop å han tog me ná till Sverige.
Efter sju år så skildes mamma och pappa.
Mina barndoms somrar har jag tillbringat hos mormor och morfar i Jämsä, så till stor del är jag uppvuxen hos dem eller med dem så de kom till oss och hälsade på.
Min finska har jag i stort sett, till min stora sorg, tappat trots att jag bara talade det tills jag började skolan. På den tiden var det inte särskit roligt att vara finne, det fanns inga andra "utlänningar" i Tureberg där jag växte upp.

Så under nästan hela min uppväxt har jag tyckt att det varit skämmigt med mitt finska påbrå.
Men numera är jag stolt finska och jag vet att det jag har i mitt arv är nåt som många andra inte har, jag har en sisu, en kämparvilja och jag vägrar att foga mig i ett fack bara för att nån säger att man ska dit å alla andra fogar sig utan att våga tänka själva.

Så tänk på det....fundera över om Du tänker själv eller om du gör vad någon annan tänker sig att du ska.

Tack för nu...middag väntar och sen BingoLotto, jag kommer var en av de pensionärer som om fyrtio år äntligen
vinner och lyckligt talar om det när jag kommer fram på telefonen när jag ringer, får spela på färgfemman, vinner en bil men det är bara det att mitt körkort för länge sen är indraget eftersom jag blivit för gammal och gaggig...och runt om i hemmen kommer en och annan ung människa säga att   - fan att det bara e pensionärer som ska vinna!!!!