i huvudet på en finnpajsar jänta

Jag har inte så många läsare men jag vet att det finns några som troget läser och väntar på att jag ska skriva igen.

Jag har inte skrivit på drygt tre veckor nu. Det beror på dels att jag inte mått så väl. Att ha den sjukdomen jag har medför för många att man drabbas av svår yrsel och jag tillhör den kategorin.
För mig är det så att jag blir väldigt sjuk när jag utför arbeten som kräver att jag böjer min nacke och tittar nedåt...som matlagning vid spis och diskbänk, skrivande vid tagnentbordet, om jag sitter och läser en tidning....helt vanliga saker som kräver att jag böjer nacken alltså.

Då sätter yrseln in och jag blir kraftigt illamående och jag måste gå och lägga mig.
Det har fungerat bra väldigt länge men den senare tiden har mina besvär varit mer uttalade och jag har ofta fått avbryta för många pauser.
En del av er vet att jag är aktiv på facebook, och även där så är de korta inläggen jag gör, påfrestande och får mig att må illa.

Därför så har jag inte ens kunnat tänka på att skriva.
Sen så har jag även haft många tuffa och jobbiga veckor nu på hlsten då jag varit väldigt förkyld, då har orken trytit och jag har bara kunnat göra det jag absolut måste.

De senaste veckorna har jag planerat en överraskningskalas till min Magnus som fyllde år igår, lördag, och det har upptagit mycket av min energi.

Nu när festen gått av stapeln så återstår bara en tom, trött jag som knappt orkar röra mig.

Jag vet att de närmaste dagarna bara måste fyllas med vila i tanke och kropp för att jag ska återhämta mig och orka fira en jul med glädje och utan så mycket trötthet.

Jag har pressat mig med att ordna kalaset samtidigt som jag varit sjuk och det får jag betala nu. Men jag är nöjd - Magnus blev mycket glad och överraskad och jag ville ge honom detta för han gör så mycket fint för mig - varje dag.

Detta jag skriver nu tar väldigt lång tid och jag försöker att inte böja mitt huvud så mycket.

Nåväl.....ni som känner mig vet att jag älskar den tid som är nu. Advent. Julen nalkas och med den så mycket goda minnen, glädje, mys och värme.
Jag älskar JULEN och har alltid gjort det.

En gång i tiden var jag en småbarnsmamma som stressade och vände ut och in på mig själv för att hinna med alla måsten. Jag mådde dåligt tills jag en dag bara kände att det fick vara nog.

Jag satte mig helt sonika ner och funderade på vad det var jag ville ha ut av julen och jag tittade på det jag stressade för och frågade mig själv om det var vettigt.

Jag kom på att om man planerar och gör bara det man tycker är roligt så blir det inte stressigt.

Jag började skriva ner det jag tyckte var viktigt för mig, för att det skulle kännas jul.

Och sen tog jag min almanacka och så skrev jag ner det jag skulle göra på alla de olika dagarna i december.

Det slutade med att jag såg till att baka alla mina julkakaor veckan före första advent, jag frös in dem och så behövde jag inte tänka på det mer.
Jag skev när jag skulle göra köttbullar, frös in dem och så var det momentet borta....etc

Jag tog tom fram kläderna som familjen skulle ha, strk dem och hände på galgar så de var klara.

Det slutade med att på kvällen den 23 så återstod bara att granen skulle kläs, vilket gjordes med glädje av barnen. Skinkan skulle kokas och det skötte deras pappa, jag dukade - om det var så att julen skulle vara hos oss det året. Vi hade alltid knytis och jag bad våra gäster ta med sig varsin sak till julbordet, för inte ville jag stå själv å laga all mat heller.

När sen barnen hade kommit i säng å julstrumporna var upphängda så tappade jag upp ett bad, tände massor av ljus och hällde upp ett glas whiskey och sen hade jag min egen lugna fridfulla stund.

Detta pågick i alla år som vi hade badkar och det var nog det bästa med hela julen - att veta att allt jag tyckte om och ville ha med på julen var färdigt och jag var inte utmattad.

Ofta när jag talade om detta med vänner och bekanta så märkte jag att de blev provocerade. De ville inte höra om hur man kunde få allt å flyta utan stress.

Folk vill i allmänhet klaga och gnälla. De vill tycka synd om sig och skylla sin livssituation på någon annan än dem själva.
Folk vill gärna vältra sig i klagan och den som kommer och säger att den är nöjd, lycklig och mår bra - den får inte vara med.

Jag är inte småbarnsmamma längre och jularna är lite lugnare med färre gäster, men fortfarande så glädjs jag barnsligt åt att tända adventsljus, se hur snön täcker vårt land och njuta av julsånger.

Jag insåg för länge sen att myset och stämningen inte kommer av sig själv - man måste vilja känna stämning och skapa den i sin tanke och i sitt hjärta.
Man måste sätta sig ner och tänka och känna.....se på sitt stearinljus som brinner, känna frid och avkoppling för att det ska bli så.
Inget kommer på beställning eller för att man suckar över att man inte har nån julstämning.

Många stirrar sig blinda på kommersen och avskyr att pengarna ska styra julen.....men man kan välja att blunda för det.
Man kan välja att köpa julklappar under hela året då man kan fynda på rea och ägna december åt att bara gå på julmarknad och njuta av den brända mandelns doft å veta att klapparna är klara.
Man kan välja att inte följa med i ekorrhjulet och i sin familj sätta sin egen ribba utan att titta på grannarnas ribba å plånbok.
Jag har aldrig haft gott om pengar å har aldrig kunnat köpa flera tusenkronorsklappar till mina barn....men jag vet att julen kommer den 24 dec varje å och jag äslkar julklappar så då planerar jag å spar pengar för att kunna handla.
Och jag älskar att göra egna klappar, både ätbara och annat som man kan göra för en billig peng.

Och konstigt nog så har människor uppskattat mina gåvor trots att det bara kostade mig lite mjöl, smör å socker samt min tid då jag gav bort kakor.

Man kan välja för flertalet människor har bara en tänkare i sitt huvud och det är de själva.

Jag ska bifoga en text som jag skrev på min facebooksida för en tid sedan och minns du Laila att jag nämnde detta i början av vår vänskap?...Jag hittade den å här e den!


TID - vad är det? Tid är den enda resurs här på jorden som är exakt på sekunden millimeterrättvist fördelad till alla människor. ALLA har exakt lika mycket tid varje dag, varje vecka att förvalta.

Ingen har mer - Ingen har mindre....det är inte orättvist fördelat så att de rika har fler minuter än de fattiga. Alla har exakt lika mycket.

Är TID en naturresurs? en rättighet? en självklarhet? Är TID en dyrköpt lyxvara och i såfall, vem har satt priset?

Är TIDEN något vi tacksamt bör ta emot för att det innebär att vi är här, vi har ett liv och ett val att använda vår tid till vad vi vill?

TIDEN går säger vi - nej...den bara upprepar sig om och om igen....vi har klockor, veckodagar och almanackor som säger att tiden går.
Den går för fort säger vi, vi hinner inte ifatt den...
(på teve gör amf reklam för pensionspengar, de säger att en dag får vi tid över och då är det bra att ha pengar)
Var sparar vi tiden då, den vi inte använder, den som vi inte hinner använda?

På ett konto kanske som vi tänker lyfta transaktioner ifrån när vi har TID att använda tiden.

Tiden upprepar sig som sagt - monotont och utan att någon kan påverka den. TIDEN bara är och allt liv på jorden anpassar sig - UTOM vi människor.

Vi vägrar anpassa oss till att vi inte kan styra över TIDEN, vi vill härska över den, ändra årstider, väderlek så att det passar oss.
Vi vill ge dygnet flera timmar, girigt vill vi ha mer och mer tid.

Vi vill inte använda en enda minut till att se hur vi förvaltar våran tid, ödmjukt förstå att jag själv kan uppleva att jag ger mig mer tid genom att vara här och nu, inga fler timmar än någon annan men jag kan tacksamt ta emot och använda de få åren av evighet som jag får gå på denna jord

Vi skyller på TIDEN - att vi ingen har. Det är det enda vi har och den är exakt rättvist fördelad på oss alla.

Vem är DU? är du den som girigt vill ha mer eller är du nöjd och tacksam för den tid du har?

Ta en minut av DIN tid, om du hinner, och fundera....