i huvudet på en finnpajsar jänta

Några dagar senare efter några vändor magsjuka, massor av ledvärk och feber så är jag åter tillbaka till en vardag där jag orkar stiga upp på morgonen.

Jag orkar klä mig och ta mig något att äta.

Jag orkar röra mig här hemma och jag orkar ta kortare turer utanför, som att handla.

 

Den akuta värken som fick hela kroppen att vilja gråta har lagt sig. Kvar finns för värvarande endast distinkt värk i enstaka leder som jag har svårt att röra och vidröra vid.

 

Blodprover är i alla fall lämnade och jag inväntar doktorns samtal på måndag. Det känns bra och jag är i dagsläget tillfreds med tanken att oavsett vad det är och om det innebär en ny sjukdom att lära känna, så kommer jag hantera det med. Precis som jag hanterat det mesta annat hittills. Ömsom med trygghet och tillförsikt ömsom med ledsamhet och stilla panik.

 

För så är det ju. Allt har två eller fler sidor som man behöver gå igenom och ta till sig och lära känna.

 

Idag går mina tankar kring livet som sjuk. Och jag minns hur dåligt jag har mått över detta. Och hur mycket jag har stretat emot och velat ändra på saker som inte går att ändra.

 

Jag har ödslat mycket energi och att i n t e vilja. Istället för att lägga den energin på att vilja leva och må bra.

 

Idag gör jag det. Jag lägger bara energi på att leva och må så bra som möjligt. Jag känner inte så ofta längre att jag INTE KAN än det ena eller andra.

 

Självklart finns det saker som jag inte kan pga mina sjukdomar och svårigheter. Men det fanns även saker som jag inte kunde göra innan jag blev sjuk. I ett liv finns det alltid saker man inte kan göra, oavsett vem man är och hur man har drabbats.

 

Jag Kan göra massor och faktiskt så är det nästan som det var förut. Fast i mycket mindre skala och mycket sällan. Och med olika hjälpmedel. Det kräver sin planering och ibland jag gör saker som jag blir riktigt riktigt dålig av. Men jag väljer att göra dem eftersom jag vill leva ett liv som mentalt får mig att växa och må bra.

Och jag vill vara social. 

 

Jag mår mycket bättre, och det på alla plan, när jag tänker positivt på allt jag kan istället för att tänka negativt på allt jag inte kan göra.

 

Jag har sörjt färdigt när det gäller att sörja mitt friska liv och min friska kropp. Det är den här kroppen och det här livet jag har nu och det vill jag använda. Livet ska levas så länge livet pågår.

 

Jag har under åren ägnat alldeles för mycket tid åt att tänka på människorna omkring mig och vad de tänker och tycker samt tror om mig och min sjukdom. Jag har lagt mycket tid på att tillskriva dem tankar som de antagligen aldrig ens har närmat sig i sina huvuden. Jag har på så sätt också upplevt en massa känslor som inte alls är relevanta och sanna eftersom det är jag som "bestämt" vad andra tänker ock sen reagerat på det.

 

Det är rätt knäppt att göra det. För vilka rättigheter och befogenheter har jag att utgå från att jag vet vad folk tänker. Mer än knäppt faktiskt, det är vansinne att göra så.

 

Det enda man kan göra är att sätta upp mina egna gränser. Vara tydlig när man tackar ja och tackar nej till det människor frågar om. Man ska också vara tydlig inför sig själv med varför man tackar ja eller nej och sen "leva" med det och inte skylla ev konsekvenser på någon annan än sig själv. För endast jag själv vet vad jag klarar av och varför jag väljer att pusha mig själv trots att jag kanske inte borde.

 

Man måste lita på att människor som är i sin närhet, är det för att de väljer att vara det. Och jag måste lita på att människor som säger, - Jag förstår, faktiskt gör det också eller åtminstone försöker och då försöker helhjärtat. Jag måste lita på att den som sträcker ut en hand genom att säga, - Ring om du behöver hjälp, också menar det när de säger det. 

 

Man måste börja lita på människor och inte vakta sin sjukdom. För om sanningen ska fram så vaktas det väldigt mycket på sjukdomar här i landet och människorna som är sjuka är ofta väldigt arga och har väldigt lite förståelse för andra människor fast de själva kräver full förståelse.

 

När man blir sjuk går man igenom många faser och syftet är att G Å igenom dem och inte stanna kvar. 

 

Glädjeämnena är många här i livet och spännvidden är stor. Allt från att känna lyckorus över att ha orkat ta en dusch med allt vad det innebär med påklädning och göra sig fin till att gå på ett socialt evenemang bland människor och hålla ut fast man vet vad det kommer kosta i veckor efteråt. 

 

Vi kan se så många fler facetter av livets mirakel om vi bestämmer oss för att hålla ögonen och sinnena öppna.