Illusionisten Jag

Tänk vilken skicklig illusionist jag är. Inte ett spår syns av hur jag mår eller av värken eller tröttheten. Jag prisar och tackar för magiska medel i tub och på burk :-)
Är klar och färdig i god tid innan jag ska gå till tunnelbanan. Öronpropparna ligger i väskan. Har kommit på att jag nog kan göra resan med t-bana något mindre jobbig och uttröttande om jag kan skärma bort lite av alla ljud. Susandet och väsandet. Allt öppnande och stängande av dörrar och människor prat gör mig så trött att det tar kraften jag behöver till det jag ska göra när jag nått mitt mål.
Idag ska jag alltså ha proppar för första gången. Blunda tänker jag oxå göra så att jag stänger av intrycken som når hjärnan genom ögonen.
Jag hoppas att jag inte inger ett alltför dåsig intryck inför poliserna eftersom mina ögon tenderar att åka ihop om jag inte hela tiden fokuserar på att hålla dem öppna.
Att välja kläder inför detta var ju hur svårt som helst. Jag har inte svårt att prata inför en grupp människor och jag känner mig säker när jag vet att jag behärskar det jag talar om. Men första gången så här är såklart lite pirrig och jag vet ju att man granskas där man står. Provade massor av kläder innan jag tillslut bestämde mig.
Vill ju känna mig bekväm i det jag har på mig för det speglar jag ju vidare.
Så nu väntar jag tills att klockan ska bli dags att gå.
Hejsvejs å ja just det.....Hjärtliga hälsningar, goda tankar och kärlek till ER att ta för er av så mycket ni behöver....både idag och alla dagar framöver <3