Vår och sommar 2007
Jag minns inte om påsken kom tidigt eller sent detta år, men till påsken kom i alla fall min syster Jeanette hem ännu en gång. Jag vet att anledningen till stor del var för att jag insjuknat igen.
Hon hade med sig bägge sina pojkar denna gång och vi firade en familjehögtid tillsammans.
Som ensamstående mamma så räckte ju sällan pengarna till lyx eller onödigheter, men jag hade vid en påsk ett par år innan haft lite extrapengar och eftersom jag själv från min barndom mindes önskan att få ett JÄTTEstort påskägg och mina barn hade givetvis också de uttalat samma önskan varje år när butikerna fylldes med ägg i allehanda färger och storlekar.
De lyfte och tittade på de största pappäggen med längtan.
Så då när jag hade lite extrapengar för en gångs skull så köpte jag varsitt JÄTTEägg till Martin och Kajsa. Jag ville överraska dem ordentligt eftersom de visste varje år vilka ägg de skulle få, för inga ägg gick till spillo. Alla sparades!
Jag kunde absolut inte fylla äggen med godis för då skulle de få snaska fram till jul, så jag köpte lite annat oxå och så la jag i en slant.
Jag var så lycklig och det pirrade i mig av spänning då jag gömde äggen och jag kunde knappt bärga mig tills det var påskafton och de skulle få dem.
Och självklart blev det succé. Deras ögon var nästan lika stora som äggen. De gapade och skrattade omvartannat och jag var lycklig. Jag kunde ge dem något absolut onödigt och onyttigt och jag älskade det.
Numera vet de att de stora äggen återkommer varje år, så lyckan är ju inte lika total, de är ju oxå äldre men jag tror de kommer minnas påsken då tuppen lämnade gigantiska ägg och kanske att de berättar det för sina egna barn i framtidens påskar.
Detta år, 2007 kom alltså min syster hem och alla barnen som då är kusiner fick ju tillfälle att träffas och umgås.
Trots att åldersskillnaden är ganska stor och att hennes pojkar aldrig har bott här så har Jeanettes pojkar klara bilder och minnen av mina barn. De är familjära och tycker om varandra.
Vi bestämde att ha äggjakt i skogen nere vid sjön som ligger bakom mitt hus. Eftersom mina barn hade sina stora ägg från några år tidigare så måste vi ju köpa stora ägg till Jeanettes pojkar också. Jag var lika glad denna påsk och vi, pratade om vad vi skulle lägga i. mamma och Joahanna var såklart med och vi proppade äggen fulla med allehanda saker och godis och pengar.
Jag gick ut i skogen och spred ut fjädrar överallt så att barnen verkligen skulle se att tuppen hade varit där och värpt ägg i skogen. För det är bara på påsken som tuppen kan värpa, det visste ni va? :-)
Jeanettes pojkar är uppväxta med traditionen äggjakt utomhus och de visste att tuppen skulle hitta dem här i Sverige. Det var så härligt att se hur alla fyra barnen och mamma och Johanna (för de fick såklart ägg de oxå, vuxenägg) letade bland stenar och buskar, i lövhögar efter sina ägg.
Människor som gick förbi, tittade och en del vände bort blicken direkt och blev generade eller nåt medans andra log stort och vinkade.
Det var en härlig påskhelg och det var underbart att fira den med min syster som så många gånger förr innan hon flyttade till Amerika.
Vi bodde på nedre botten i ett hyreshus, jag hade en egen ytterdörr direkt in från den lilla lilla uteplatsen utanför. Lägenheten hade två rum och kök. Sovrummet som var stort det delade Martin och Kajsa på och jag hade min säng i vardagsrummet. Jag hade varit i valet och kvalet ang om jag skulle ha säng eller bäddsoffa. Och jag var nu glad över att jag hade en egen säng.
Jag behövde så mycket vila och behövde kunna gå och lägga mig och känna att jag inte tvingades bädda upp en soffa eller lägga mig i barnens sängar.
Men det är ändå tröttsamt och det sliter när barnen är såpass stora att de inte alltid vill lägga sig före mig. Antingen så satt de vid datorn som oxå den stod i vardagsrummet eller så tittade de på teve.
Att då få vila när jag själv ville och behövde var många gånger svårt. Hela dagarna hade jag ju men det är oftast på kvällen som dagens arbete tar ut sin rätt och jag blir mycket trött.
Och att tvinga barnen stänga av och gå och lägga sig eller sitta på sitt rum från kl sju eller åtta för att jag var trött, det var inget alternativ.
Vi behövde ett större hem. Och då på den tiden kunde man bara få ställa sig i den interna byteskön om man bott i sin lägenhet i tre år. På dagen tre år från att mitt kontrakt skrivits så loggade jag in på bytessidan.
Det fanns en trea på samma gård som jag bodde på, i huset mitt emot och jag anmälde genast mitt intresse. Jag ville inte flytta långt bort för barnens skull för de hade redan flyttat två ggr sen deras pappa och jag skildes. och läget var perfekt med sjön nära, grönområden och centrum inom gångavstånd. Och viktigast, deras skolor!
Jag blev kallad till visning för vi var bara tre som var intresserade och jag var nr två.
Först var det bara jag som tittade, jag blev överfötjust och älskade lägenheten och ville ha den, jag hoppades att ingen mer skulle komma för går man inte på visning så får man inte tacka ja....men så kom nr ett i kön och hon verkade lika förtjust som jag.
Jag anmälde i alla fall till huresvärden att jag ville ha den och så blev det semestertider och jag fröstod att jag inte fått den för ingen hörde av sig.
En dag satt jag på en buss och min telefon ringde. Det var Svenska Bostäder och kvinnan frågade om jag fortfarande var intresserad av lägenheten av tittat på. Absolut sa jag och hon sa att ettan i kön hade ångrat sig så jag fick den om jag ville.
Så där på bussen så fick jag plötsligt en stor lägenhet som innebar ett bättre boende för mig och barnen. Jag skulle få ett eget sovrum (vilket jag inte haft på sju år) stort kök, klädkammare, två stora balkonger.
Kvinnan sa att då säger hon upp min gamla lägenhet, vi bestämde när jag skulle skriva kontrakt och det visade sig att jag egentligen skulle få betala dubbla hyror ett par månader men när jag sa att min gamla tvåa borde saneras på silverfisk och myror så sa de att ok, vi tar den och fixar det och hyr inte ut den förrän du flyttar. Så vips så tjänade jag tusentals kronor och slapp bubbla hyror.
Vi började packa, lägenheten skulle bli vår den första september men då de som skulle flytta ut, lämnade redan i mitten av aug så fick jag flytta in redan då.
Min syster Johanna och Kajsa var de som flyttade nästan i stort sett alla kartonger och lättare möbler. Vi hade hjälp med de stora sakerna men dessa två små och urstarka tjejer kämpade järnet med att släpa saker tvärs över gården i flera dagar.
Äntligen hade vi ett riktigt hem - stort - och trivsamt skulle det bli och jag kunde ta emot många gäster utan att vi skulle behöva trängas. Jag fick en balkong i köket som ger svalkande skugga under heta sommardagar och en balkong i vardagsrummet som ger mig sol hela långa dagen. Det är min oas och många gånger min enda chans till att få frisk luft då jag är såpass dålig att jag inte orkar gå ut.
* Mitt hem är min borg och där jag vilar ut *
Hon hade med sig bägge sina pojkar denna gång och vi firade en familjehögtid tillsammans.
Som ensamstående mamma så räckte ju sällan pengarna till lyx eller onödigheter, men jag hade vid en påsk ett par år innan haft lite extrapengar och eftersom jag själv från min barndom mindes önskan att få ett JÄTTEstort påskägg och mina barn hade givetvis också de uttalat samma önskan varje år när butikerna fylldes med ägg i allehanda färger och storlekar.
De lyfte och tittade på de största pappäggen med längtan.
Så då när jag hade lite extrapengar för en gångs skull så köpte jag varsitt JÄTTEägg till Martin och Kajsa. Jag ville överraska dem ordentligt eftersom de visste varje år vilka ägg de skulle få, för inga ägg gick till spillo. Alla sparades!
Jag kunde absolut inte fylla äggen med godis för då skulle de få snaska fram till jul, så jag köpte lite annat oxå och så la jag i en slant.
Jag var så lycklig och det pirrade i mig av spänning då jag gömde äggen och jag kunde knappt bärga mig tills det var påskafton och de skulle få dem.
Och självklart blev det succé. Deras ögon var nästan lika stora som äggen. De gapade och skrattade omvartannat och jag var lycklig. Jag kunde ge dem något absolut onödigt och onyttigt och jag älskade det.
Numera vet de att de stora äggen återkommer varje år, så lyckan är ju inte lika total, de är ju oxå äldre men jag tror de kommer minnas påsken då tuppen lämnade gigantiska ägg och kanske att de berättar det för sina egna barn i framtidens påskar.
Detta år, 2007 kom alltså min syster hem och alla barnen som då är kusiner fick ju tillfälle att träffas och umgås.
Trots att åldersskillnaden är ganska stor och att hennes pojkar aldrig har bott här så har Jeanettes pojkar klara bilder och minnen av mina barn. De är familjära och tycker om varandra.
Vi bestämde att ha äggjakt i skogen nere vid sjön som ligger bakom mitt hus. Eftersom mina barn hade sina stora ägg från några år tidigare så måste vi ju köpa stora ägg till Jeanettes pojkar också. Jag var lika glad denna påsk och vi, pratade om vad vi skulle lägga i. mamma och Joahanna var såklart med och vi proppade äggen fulla med allehanda saker och godis och pengar.
Jag gick ut i skogen och spred ut fjädrar överallt så att barnen verkligen skulle se att tuppen hade varit där och värpt ägg i skogen. För det är bara på påsken som tuppen kan värpa, det visste ni va? :-)
Jeanettes pojkar är uppväxta med traditionen äggjakt utomhus och de visste att tuppen skulle hitta dem här i Sverige. Det var så härligt att se hur alla fyra barnen och mamma och Johanna (för de fick såklart ägg de oxå, vuxenägg) letade bland stenar och buskar, i lövhögar efter sina ägg.
Människor som gick förbi, tittade och en del vände bort blicken direkt och blev generade eller nåt medans andra log stort och vinkade.
Det var en härlig påskhelg och det var underbart att fira den med min syster som så många gånger förr innan hon flyttade till Amerika.
Vi bodde på nedre botten i ett hyreshus, jag hade en egen ytterdörr direkt in från den lilla lilla uteplatsen utanför. Lägenheten hade två rum och kök. Sovrummet som var stort det delade Martin och Kajsa på och jag hade min säng i vardagsrummet. Jag hade varit i valet och kvalet ang om jag skulle ha säng eller bäddsoffa. Och jag var nu glad över att jag hade en egen säng.
Jag behövde så mycket vila och behövde kunna gå och lägga mig och känna att jag inte tvingades bädda upp en soffa eller lägga mig i barnens sängar.
Men det är ändå tröttsamt och det sliter när barnen är såpass stora att de inte alltid vill lägga sig före mig. Antingen så satt de vid datorn som oxå den stod i vardagsrummet eller så tittade de på teve.
Att då få vila när jag själv ville och behövde var många gånger svårt. Hela dagarna hade jag ju men det är oftast på kvällen som dagens arbete tar ut sin rätt och jag blir mycket trött.
Och att tvinga barnen stänga av och gå och lägga sig eller sitta på sitt rum från kl sju eller åtta för att jag var trött, det var inget alternativ.
Vi behövde ett större hem. Och då på den tiden kunde man bara få ställa sig i den interna byteskön om man bott i sin lägenhet i tre år. På dagen tre år från att mitt kontrakt skrivits så loggade jag in på bytessidan.
Det fanns en trea på samma gård som jag bodde på, i huset mitt emot och jag anmälde genast mitt intresse. Jag ville inte flytta långt bort för barnens skull för de hade redan flyttat två ggr sen deras pappa och jag skildes. och läget var perfekt med sjön nära, grönområden och centrum inom gångavstånd. Och viktigast, deras skolor!
Jag blev kallad till visning för vi var bara tre som var intresserade och jag var nr två.
Först var det bara jag som tittade, jag blev överfötjust och älskade lägenheten och ville ha den, jag hoppades att ingen mer skulle komma för går man inte på visning så får man inte tacka ja....men så kom nr ett i kön och hon verkade lika förtjust som jag.
Jag anmälde i alla fall till huresvärden att jag ville ha den och så blev det semestertider och jag fröstod att jag inte fått den för ingen hörde av sig.
En dag satt jag på en buss och min telefon ringde. Det var Svenska Bostäder och kvinnan frågade om jag fortfarande var intresserad av lägenheten av tittat på. Absolut sa jag och hon sa att ettan i kön hade ångrat sig så jag fick den om jag ville.
Så där på bussen så fick jag plötsligt en stor lägenhet som innebar ett bättre boende för mig och barnen. Jag skulle få ett eget sovrum (vilket jag inte haft på sju år) stort kök, klädkammare, två stora balkonger.
Kvinnan sa att då säger hon upp min gamla lägenhet, vi bestämde när jag skulle skriva kontrakt och det visade sig att jag egentligen skulle få betala dubbla hyror ett par månader men när jag sa att min gamla tvåa borde saneras på silverfisk och myror så sa de att ok, vi tar den och fixar det och hyr inte ut den förrän du flyttar. Så vips så tjänade jag tusentals kronor och slapp bubbla hyror.
Vi började packa, lägenheten skulle bli vår den första september men då de som skulle flytta ut, lämnade redan i mitten av aug så fick jag flytta in redan då.
Min syster Johanna och Kajsa var de som flyttade nästan i stort sett alla kartonger och lättare möbler. Vi hade hjälp med de stora sakerna men dessa två små och urstarka tjejer kämpade järnet med att släpa saker tvärs över gården i flera dagar.
Äntligen hade vi ett riktigt hem - stort - och trivsamt skulle det bli och jag kunde ta emot många gäster utan att vi skulle behöva trängas. Jag fick en balkong i köket som ger svalkande skugga under heta sommardagar och en balkong i vardagsrummet som ger mig sol hela långa dagen. Det är min oas och många gånger min enda chans till att få frisk luft då jag är såpass dålig att jag inte orkar gå ut.
* Mitt hem är min borg och där jag vilar ut *
