Bara lite om idag...
Det var det jag visste....att dagen idag skulle vara gladare än igår :-)
Jag har lärt mig att det är ok att vara ledsen, att det är genom acceptans är lättare att hantera det svåra.
Jag har lärt mig att sömn, vila och tid gör underverk med tankar och känslor.
Vi kan inte ändra allt vi vill ändra, men vi kan ändra vårt förhållningssätt och på så sätt må bättre.
Jag tycker att följande meningar är så smarta å den som skrev den var en klurig en som kommit långt.
Det som hänt oss formar oss inte till den vi är.
Det är de slutsatser vi drar av det som hänt oss,
som formar oss till den vi är.
Hur fiffig kan man bli egentligen? För det är ju det som det handlar om, hur vi hanterar det vi varit med om och hur vi hanterar nuet.
Inte alltid lätt att anamma när det gör ont, men kan man dra sig till minnes att det är vi som avgör vårt eget liv och mående så är det lättare att ta itu med problemen.
Mina egna upplevelser finns kvar och jag vet att det inte var sista gången som mina sår började blöda, men jag har blivit en jäkel på att stoppa blödningen och plåstra om så att det känns bättre.
Men nu till något annat........Jag har idag hamnat i en dispyt på facebook, och det är inte första gången.
Jag valde att inte gå in i den eller gå i affekt och ta åt mig. Det började med att jag kommenterade en annan persons kommentar. En enkel rak mening, inget påhopp eller elakt.
Jag känner inte personen i fråga utan hon hade skrivit svar på en status, till en vän till mig.
En tredje person fanns med och gick igång, jag vet inte varför hon kände att hon var tvungen att dra så stora växlar på det som det pratades om, men plötsligt skrevs det mindre trevliga saker från hennes sida och det riktades även åt mig.
Jag skrev då att jag inte ville bli inblandad och att man kanske inte ska tolka allt som skriv som påhopp. Typ!
Jag fick då ännu fler märkliga kommentarer om jag jag inte skulle ge mig in i nåt om jag plötsligt la ner min röst osv.
SEN plötsligt kom en ursäkt. Personen i fråga hade inte haft en aning om eller sett att min kommentar kom från en för henne okänd person. Hon medgav att hon gått igång och i irritation och upphetsning inte sett att hon gav sig på fel person.
Givetvis godtar jag ursäkten, men jag skriver oxå "jag citerar mina egna ord"
Detta är något som jag upplever allt oftare på facebook, i bloggar osv, att människor är så himla snabba med att ta åt sig, så snabba med att slänga sig på tagnentbordet och i skydd av anonymiteten vräka ur sig saker som man aldrig hade gjort om man stått öga mot öga med personen.
Ofta kommer rena rama elakheterna för att någon uttrycker en åsikt eller säger något som någon annan anser är helt fel.
En stunds eftertanke och fundering på om det skrivna verkligen är riktat som kritik mot mig som person, innan man börjar försvara sig eller tala om att man minsann vet bättre.....Kan ju spara mycket energi, förhindra att man gör människor ledsna och sig själv upprörd.
Ja...det var nog bara det jag ville säga just nu :-)
Jag har lärt mig att det är ok att vara ledsen, att det är genom acceptans är lättare att hantera det svåra.
Jag har lärt mig att sömn, vila och tid gör underverk med tankar och känslor.
Vi kan inte ändra allt vi vill ändra, men vi kan ändra vårt förhållningssätt och på så sätt må bättre.
Jag tycker att följande meningar är så smarta å den som skrev den var en klurig en som kommit långt.
Det som hänt oss formar oss inte till den vi är.
Det är de slutsatser vi drar av det som hänt oss,
som formar oss till den vi är.
Hur fiffig kan man bli egentligen? För det är ju det som det handlar om, hur vi hanterar det vi varit med om och hur vi hanterar nuet.
Inte alltid lätt att anamma när det gör ont, men kan man dra sig till minnes att det är vi som avgör vårt eget liv och mående så är det lättare att ta itu med problemen.
Mina egna upplevelser finns kvar och jag vet att det inte var sista gången som mina sår började blöda, men jag har blivit en jäkel på att stoppa blödningen och plåstra om så att det känns bättre.
Men nu till något annat........Jag har idag hamnat i en dispyt på facebook, och det är inte första gången.
Jag valde att inte gå in i den eller gå i affekt och ta åt mig. Det började med att jag kommenterade en annan persons kommentar. En enkel rak mening, inget påhopp eller elakt.
Jag känner inte personen i fråga utan hon hade skrivit svar på en status, till en vän till mig.
En tredje person fanns med och gick igång, jag vet inte varför hon kände att hon var tvungen att dra så stora växlar på det som det pratades om, men plötsligt skrevs det mindre trevliga saker från hennes sida och det riktades även åt mig.
Jag skrev då att jag inte ville bli inblandad och att man kanske inte ska tolka allt som skriv som påhopp. Typ!
Jag fick då ännu fler märkliga kommentarer om jag jag inte skulle ge mig in i nåt om jag plötsligt la ner min röst osv.
SEN plötsligt kom en ursäkt. Personen i fråga hade inte haft en aning om eller sett att min kommentar kom från en för henne okänd person. Hon medgav att hon gått igång och i irritation och upphetsning inte sett att hon gav sig på fel person.
Givetvis godtar jag ursäkten, men jag skriver oxå "jag citerar mina egna ord"
Jag godtar din ursäkt. Det är det jag menar med att skriva i affekt, man missar väsentliga saker, och man har lätt att häva ur sig sånt som inte är så genomtänkt.
om man läser inlägg och funderar på vad som egentligen står, så kan man undvika missförstånd och man kan genom eftertanke fundera på om inlägg är riktade mot en själv om man behöver ta åt sig och om man verkligen behöver dra igång det tunga artilleriet.
det sparar många gånger energi som man behöver för att må bra själv och att gå igång på ett negativt sätt ger sällan den effekt man vill åstadkomma.
vi är ju alla olika individer med olika erfarenheter och sällan kan man hävda att man vet hur det är.
"jag vet ju bara mitt - aldrig någon annans"
om man läser inlägg och funderar på vad som egentligen står, så kan man undvika missförstånd och man kan genom eftertanke fundera på om inlägg är riktade mot en själv om man behöver ta åt sig och om man verkligen behöver dra igång det tunga artilleriet.
det sparar många gånger energi som man behöver för att må bra själv och att gå igång på ett negativt sätt ger sällan den effekt man vill åstadkomma.
vi är ju alla olika individer med olika erfarenheter och sällan kan man hävda att man vet hur det är.
"jag vet ju bara mitt - aldrig någon annans"
Detta är något som jag upplever allt oftare på facebook, i bloggar osv, att människor är så himla snabba med att ta åt sig, så snabba med att slänga sig på tagnentbordet och i skydd av anonymiteten vräka ur sig saker som man aldrig hade gjort om man stått öga mot öga med personen.
Ofta kommer rena rama elakheterna för att någon uttrycker en åsikt eller säger något som någon annan anser är helt fel.
En stunds eftertanke och fundering på om det skrivna verkligen är riktat som kritik mot mig som person, innan man börjar försvara sig eller tala om att man minsann vet bättre.....Kan ju spara mycket energi, förhindra att man gör människor ledsna och sig själv upprörd.
Ja...det var nog bara det jag ville säga just nu :-)
