i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

en ny och bättre dag randas

Publicerad 2014-11-21 07:27:03 i Allmänt,

Morgonen gryr med en kropp spm uppvisar ett lugn som står i stor kontrast mot gårdagen.
Jag är naturligtvis oerhört trött, matt som om jag utfört hårda dagsverken. Kroppen ömmar i muskler och benen bär ostadigt. Gårdagens kramper och muskelryckningar ekar endast tyst nångonstans långt inifrån mig.
 
Men jag vet att när en dag startar så här (efter en gårdag som igår) så är det ett gott teckan, så länge jag vilar och inte får för mig att det är över och börjar studsa runt.
 
Så länge jag tar varje steg med försiktighet, sitter och ligger ner mycket. Inte använder mina armar och händer så mycket. Så länge jag tar pauser och är stilla så plussas all den "sparade" energin i mina depåer och jag blir starkare.
 
Jag är väl medveten om att mitt val att "komma ut ur garderoben" igår och visa det som inte många människor sett, har chockat många. Flera av mina nära och kära har blivit väldigt ledsna å mina väger men har ändå visat tacksamhet över att jag delade detta med dem.
 
De människor som jag omger mig med har i många år,  sen -05, vetat hur jag insjuknade, hår jobbig min väg tillbaka har varit och de har genom mina berättelser nog förstått att jag tidvis är mycket sjuk och att jag ibland får betala hårt och kostsamt för "normala utsvävningar" i det sociala livet.
 
Men fortfarande är det så och det gäller oss alla som trampar denna jord, att det är svårare att förstå det man inte ser. Information och förklaringar är till stor hjälp men om man får möjlighet att med egna ögon se det man läst.....ja då blir förståelsen en annan.
 
Min avsikt var aldrig att fiska sympatier eller uppmärksamhet. Min avsikt var aldrig att skrämma någon eller väcka obehag. Min avsikt var aldrig att trycka in detta jobbiga i människors medvetande.
 
Min avsikt var bara att "äntligen" visa det jag inte visar av min dolda och osynliga sjukdom. Var kraften kom ifrån vet jag inte för det sitter nog  i människans natur att inte visa upp de fulaste och sämsta delarna av sig själv.
Och det jag visade var alltså hur ett av de värsta bakslagen kan te sig.
Det som händer med min kropp när jag inte får vila, när jag utsätts för infektioner, trötthet, för mycket stimuli, umgänge och annat som tröttar ut mig.
 
Dessa bakslag som ser ut så här är de fysiskt mest krävande och uttröttande. Och de kan alltså dyka upp helt oanmälda men lika ofta känner jag av och vet att det är dags.
Ibland köpslår jag med livet och väger för och emot, jag vet vad jag har att vänta och sätter det emot det som jag vill och har möjlighet att uppleva. Är ett sånt här bakslag värt att ta?......sällan blir svaret ja i dessa sammanhang för den här typen av bakslag är som sagt värst. 
 
De lindrigare men ändå mer långvariga bakslagen är när jag under lång tid sakta dränerats på energi. När många små faktorer spelat in och inte gett mig möjlighet till vila. 
Under de bakslagen sätter en enorm trötthet in och jag får gå med en kropp som uppvisar många neurogena symptom. Ett efter ett slås kroppsfunktioner ut och det första som brukar vara ett teckan till mig är att det kognitiva spelar mig spratt. Minnet, att hitta ord och säga dem rätt, fumlighet i händer, att kunna hålla saker i huvudet, kunna replikera i samtal och hålla fokus.
 
När dessa saker kommer vet jag med säkerhet att nödbromsen måste dras i å det bestämdaste. För OM jag inte lyssnar då, ja då händer det som jag visade igår. Och då blir ofta det kvardröjande behovet av vila och återhämtning så lång tid som upp till flera veckor av stillhet och eliminering av måsten och inbokade saker.
 
Från att ha levt i förnekelse, och valt att vara blind inför detta och vägrat acceptera och lära om och lära lyssna på min kropp, då detta drabbade mitt liv. Så har jag idag ex antal år senare en mycket god kroppskännedom och förmåga att läsa min kropp. Jag kan förutsäga, förstå, och jag känner när jag behöver backa.
 
Men jag backar heller inte alltid eftersom jag samtidigt behöver få leva och uppleva glädje med familj och vänner. Jag behöver få vara en social individ i det riktiga livet så pågår där ute bland de fysiska människorna man kan se och ta på. 
 
Då blir det som sagt alltid ett vägande för och emot. Kommer jag kunna vila innan, finns det tid och utrymme att vila efteråt. Hur snabbt och hur tyst och lugnt kan jag komma hem.....? många små saker som spelar roll i mitt beslut om jag kan tacka ja eller måste backa.
 
Jag gör även felbeslut ibland, det är då jag vet vad det kommer kosta och att jag inte borde, men ändå kör på. Då jag ignorerar allt vad kropp och förnuft säger till mig. Men de tillfällena är mer sällan och då gäller det alltid fint umgänge med min familj. 
 
Jag har ofta berättat om mina bakslag och de svåraste delarna av sjukdomen, och nu blev de alltså offociella och kontrasterna är knivskarpa. Jag får ofta höra hur pigg, frisk och fräsch jag ser ut. Och javisst gör jag det när jag endast har valt att visa den sidan.
Hade jag gått ut som jag såg ut och betedde mig igår så hade ingen sagt att jag såg pigg och frisk ut, inte ens att jag var snygg i håret.
Ja detta är den fula sidan av min sjukdom. När jag inte kan annat än att vänta ut det pågående rasandet. Och då såna saker som att borsta håret, ta på sig underkläder, dusch och hygien får stå åt sidan. Det primära är bara att få slut på eländet och inte förvärra det. För jo det förvärras av att jag går på toa, försöker själv ta mig något att äta. Det förvärras av att jag går och av att jag tänker. Det förvärras av allt utom sängläge i stillhet och då med hjälp av olika typer av mediciner.
 
Jag är djupt tacksam och glad över all den fina respons som jag har fått från mina vänner. Och jag kunde väl aldrig tro att jag skulle höra många tacka för att jag visade dem. Jag vet nu att jag gjorde rätt som visade och också på så sätt ökade förståelsen över varför jag så ofta måste tacka nej, backa, ställa in saker som jag bestämt. Och varför jag kanske inte kan stanna lika länge som jag skulle vilja.
 
Jag går nu en bra dag till mötes och jag känner mig fylld med energi som kommer inifrån. Mitt hjärta sjunger av glädje men jag avstår från dansstegen utan tar istället rollatorn till köket och värmer mig enkopp te.
Jag hade önskat att jag kunnat sova längre i natt men tack vare kortisonet så styr jag inte själv över detta. Kroppen ska vara vaken och jag får hänga på.
Tack ock lov så är nu kuren slut, så snart kommer min normala dygnsrytm komma tillbaka och magen kommer sluta värka.
 
Och jo, och på tal om annat så pågår fortfarande en förändring av synen på höger öga. Det som var mörkt och grått har ljusnat, vilket är skönt. Jag ser alltså ljus med ögat och därmed konturer. Fortfarande kan jag inte läsa med det, se detaljer eller se saker i skumt ljus eller om det är mörkt. Men det är underbart att slippa den grå massan som gjorde allt på ledsamt  :-)
 
Men ja, då rullar jag upp från soffan nu då.....ha en bra dag och passa på att hitta något i tanken som skänker er glädje och håll fast vid det  <3  
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela