i huvudet på en finnpajsar jänta

å däri finns det mycket att rota i - glädje & skratt - sorg & gråt - allvarligt och lättsamt! Törs du öppna å kika in?

Vem fan orkar vara positiv jämt...?

Publicerad 2014-07-03 12:17:18 i Allmänt,

 
...ja vem orkar vara det? och det är oftast den meningen som folk slänger ur sig när man uppmanar till att tänka positivt eller att inte se allt så svart.
 
Jag tycker att texten på bilden här ovan beskriver positivitet på ett bra sätt. Ett enkelt sätt faktiskt.
 
Att vara positiv är ett val, precis som det är ett val att vara negativ. Men det är svårare att vara positiv. För det kräver ett aktivt val och det kräver arbete. Det kräver att man tar sig upp på banan varje gång man faller och att man ändå tror på att det är den vägen man har mest vinning av att gå.
 
Det är så vaninnigt lätt att inte vara positiv. Att bara sucka och stöna och vara besviken över livet. Känna att man inte har det alla andra har och känna att det är alla eller någon annas fel att man inte har det man vill ha.
Det är plättlätt.
 
När man väljer att vara positiv så väljer man också att kämpa. Man väljer att i alla situationer som är svåra, se att det finns en mening i dem även om man kanske inte ser det där och då.
Man väljer att känna tacksamhet. Man väljer att se ljuset och vänta ut det eftersom man vet att det kommer.
Man väljer att ha tålamod. Man väljer tankesätt som är hoppfulla istället för nedbrytbara och nedstämda.
 
Alla som väljer att leva med en positiv attityd efter att de har erfarit smärta och svåra saker vet att deras resa just har börjat.
Man vet att man kommer att falla och att det kommer finnas tusen orsaker till att lägga sig för att inte stiga upp igen. Man vet att det kommer komma perioder då man känner att man inte orkar. Att det kommer komma situationer då man undrar om allt är mödan värt.
Man kommer undra varför man ska behöva kämpa för precis allt .
 
Men man vet att det är mödan värt eftersom det är så mycket mer givande att leva med en positiv attityd. Man vet att det är enda sättet att bli lycklig och klara sig hel ur de skador som livet åsamkar en.
 
Man frågar sig ofta hur det kommer sig att de som haft det som tuffast och som förlorat mest är samma personer som de som ger mest av sig själva och det de har. Samma personer som har den där lite helmlighetsfulla glimten i ögat som om de vet något som vi andra inte vet.
Och så är det ju, de vet hemligheten, de har knäckt koden. De vet att hur illa det än har varit så kan det alltid bli bra.
 
Jag känner många människor med den där glimten i ögat. Både personligen men även också genom facebook där jag dagligen får se hur de väljer att vara positiva och ge av sig själva.
 
Sen finns det människor i min närhet som inte har vett att vara negativa, som inte ens vet vad det ordet betyder. Möjligen i bilbatterisammanhang. En sån person är min äldsta (trots att vi är lika unga) vän Carina. Min fina Carina har haft sina kamper hon också och är född med enbart positivt blod i ådrorna. Hon skrattade säkert medan hon kämpade sig fram till sitt livs första andetag här i livet.
Alla som känner henne eller bara träffar på henne om så bara för en kort stund, smittas av hennes glädje och positivitet. För henne finns inga andra alternativ än att välja glädje och sprida den till människorna omkring sig.
 
Jag har sen midsommarhelgen som var oerhört jobbig fysiskt men också mentalt och psykiskt påfrestande., varit urbota trött.
Dagarna har varit en kamp från början till slut och mitt i allt slogs jag omkull av migränanfallet från helvetet med ögonflimmer och kräkningar och det tog tre dagar innan jag började känna hopp om livet igen.
 
Jag hinner knappt känna att benen bär igen innan ångesten från helvetet slår till. Jag går inte omkring med orostankar eller mår dåligt på nåt sätt.
Utan jag mår bra och det är ingen lögn inför mig själv. Men ångesten och stressen hugger tag och visar sig i form av illamående och yrsel. Oförmåga att handla. Motstånd i allt och enda gången det känns bättre är under täcket i sängen.
 
Och under täcket funderar jag på vad i hela friden det var som hände. Varför så här och varför nu? 
Svaret kommer snart till mig och jag vet ju att det beror på den enorma tröttheten. Att kropp och själ inte är i form. Då finns det plötsligt möjlighet för de gamla ångestdemonerna att kasta sig över mig.
 
Jag gjorde mina val för många år sen. Mina val att inte vara fångad i ångest och smärta. Jag valde att vara positiv och att ångest inte längre skulle få styra mig.
Och sen dess så väljer jag varje dag att själv ha kontroll i mitt liv och den kontrollen har jag med min hjärna och mina tankar.
 
Det finns inte plats för annat än min positiva attityd och jag tänker inte låta ångest ha sån inverkan på mig att jag inte fungerar utan måste ligga under täcket och äta tabletter som dövar allt.
 
Så bara för att man väljer en positiv attityd så betyder det inte att allt är bra jämt, för även vi faller hårt ibland.
 
Semestern står för dörren och det ska bli skönt med miljöombyte. Semestern kostar energi men det får den göra. Jag tar semester och vilar upp mig efter semestern sen...någon gång  :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Carina

Publicerad 2014-07-03 12:23:36

Tack min vän! OM jag någon gång skulle fastna i gnällbältet så får du ge mig en hård spark i rumpan *ha ha* Hoppas du trots att får den vila du behöver på er semester. Kraam

Svar: haha, ja det lovar jag :-) men risken är inte så stor att du behöver en spark. hittills har du aldrig förtjänat det. Kram
Annika

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Annika

Inget flashigt yrke eller utbildning - bara tagit mig igenom den sk hårda skolan i livet och står fortfarande med bägge fötterna på jorden. Tituleras som sjukpensionär 50 år ung efter lång tids sjukdom och ovanliga diagnoser, Castlemans sjukdom som gav mig en apelsinstor tumör i ena lungsäcken. På det en immunbrist som i sin tur gav mig en inflammation på hjärnstammen. Och sju år senare så kom en inflammation på synnerven i höger öga och diagnosen var ett faktum. Jag har Multipel Sklersos, MS Detta har styrt mitt liv i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Lever idag med ett neurologiskt funktionshinder som innebär svår fatigue, utmattning, neurogena smärtor, kognitiva problem och en försvagad vänster kroppshalva. Har även hittat vägen ut ur mina livskriser med depressioner och destruktivt tänkande och är numera "nykter depressiv". Har alltså ett bättre liv och är lyckligare än någonsin trots min "skitkropp" ;-)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela